Panik -
Vaknade i morse och det var en sån här morgon då alla ska till skolan samtidigt, kö till toan, kaos i köket och man blir sådär irriterad på att alla är ivägen när man har egentligen lika bråttom som dem.
Kom iallafall till skolan och hade Medicin, det är så himla intressant, har nog verkligen hittat något jag gillar!
Men sen skulle vi vara i grupper (jag hatar gruppgrejer) och jag fick panik och ville inte vara med.
Första lektionen fick vi fylla i lappar om vad vi förväntar oss av ämnet, vilka arbetssätt man gillar/ogillar och om man har svårt för något som läraren bör veta om. Vad är meningen med dem egentligen? För de spelar ingen roll vad man skriver, de tvingar en till att redovisa, prata högt och arbeta i grupp ändå.
Efter lektionen var jag helt skakis, gick in på en toalett och ställde mig i ett hörn och så kom tårarna, där inne i hörnet var jag ensam, och trygg. Stod där tills paniken och chocken släppte. Så det här ämnet kanske inte är något för mig ändå.
Vi pratade om symtom på sjukdomar idag, och jag började helt plötsligt tänka på om jag lider av någon sjukdom som jag aldrig fått diagnos för, tänk om mitt liv och min skoltid hade sett annurlunda ut, om jag fått den hjälp jag behövde och om folk hade tagit mig på allvar. Jag har aldrig tänkt på det förut. Jag har alltid varit "skygg" men alla bara skyller på att jag är feg, och blyg och att jag ska ta mig i kragen. Tänk om jag alla dessa år har gått med någon slags sjukdom och behandlats illa när jag egentligen inte kan göra något åt det. Jag blir ledsen.
Iallafall, vi hade gemensam sång. Sen lunch, Svenska, Historia och sist Religion. Åkte hem och åt och stack sen iväg och spelade badminton.
Ska sova nu. Godnatt.
